Hej mina fina bloggvänner!
Det har varit tyst här på bloggen...
Mammas sjukdom och bortgång känns fortfarande overklig... Hon lämnade oss 1/11...
8/11 skulle hon fyllt 64...
Det är så orättvist, varför hon och varför just i den ålder då många bara börjar njuta av livet!
Allt gick så fort! Från att prata och skratta med henne i telefon i slutet av augusti till att stå vid hennes grav och tar farväl...
Så många obesvarade frågor och tankar som snurrar runt i mitt huvud...
Jag har förlorat så mycket tid...jag träffade henne så sällan...jag valt att flytta till Sverige, långt bort från min hemstad i Ryssland, långt bort från henne...
Det är så mycket ja velat säga till henne, krama henne, förklara för henne, lyssna på hennes kloka ord... och nu kommer jag aldrig att kunna göra det...
Jag vet inte ännu när jag är redo att komma tillbaka till bloggen... Det får ta den tid det behövs för mig...
Det har varit tyst här på bloggen...
Mammas sjukdom och bortgång känns fortfarande overklig... Hon lämnade oss 1/11...
8/11 skulle hon fyllt 64...
Det är så orättvist, varför hon och varför just i den ålder då många bara börjar njuta av livet!
Allt gick så fort! Från att prata och skratta med henne i telefon i slutet av augusti till att stå vid hennes grav och tar farväl...
Så många obesvarade frågor och tankar som snurrar runt i mitt huvud...
Jag har förlorat så mycket tid...jag träffade henne så sällan...jag valt att flytta till Sverige, långt bort från min hemstad i Ryssland, långt bort från henne...
Det är så mycket ja velat säga till henne, krama henne, förklara för henne, lyssna på hennes kloka ord... och nu kommer jag aldrig att kunna göra det...
Jag vet inte ännu när jag är redo att komma tillbaka till bloggen... Det får ta den tid det behövs för mig...